publicerad: 2015
förrättningsman
för·rätt·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen förrättning 1man 1
Singular | |
---|---|
en förrättningsman | obestämd form |
en förrättningsmans | obestämd form genitiv |
förrättningsmannen | bestämd form |
förrättningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förrättningsmän | obestämd form |
förrättningsmäns | obestämd form genitiv |
förrättningsmännen | bestämd form |
förrättningsmännens | bestämd form genitiv |