publicerad: 2015
förställa
för·ställa
verb
förställde förställt • förställa rösten tala med onaturlig röst
Finita former | |
---|---|
förställer | presens aktiv |
förställs (förställes) | presens passiv |
förställde | preteritum aktiv |
förställdes | preteritum passiv |
förställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förställa | infinitiv aktiv |
att förställas | infinitiv passiv |
har/hade förställt | supinum aktiv |
har/hade förställts | supinum passiv |
Presens particip | |
förställande | |
Perfekt particip | |
en förställd + substantiv | |
ett förställt + substantiv | |
den/det/de förställda + substantiv |
förställa sig
• göra sig oigenkännligOrdform(er) förställa sig