publicerad: 2015
förverkligande
för·verk·lig·ande
substantiv
~t ~n förverkliga
Singular | |
---|---|
ett förverkligande | obestämd form |
ett förverkligandes | obestämd form genitiv |
förverkligandet | bestämd form |
förverkligandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förverkliganden | obestämd form |
förverkligandens | obestämd form genitiv |
förverkligandena | bestämd form |
förverkligandenas | bestämd form genitiv |