publicerad: 2015
förövare
för·öv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förövarna 1föröva
| Singular | |
|---|---|
| en förövare | obestämd form |
| en förövares | obestämd form genitiv |
| förövaren | bestämd form |
| förövarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förövare | obestämd form |
| förövares | obestämd form genitiv |
| förövarna | bestämd form |
| förövarnas | bestämd form genitiv |


