publicerad: 2015
genomklappning
gen·om|klapp·ning
substantiv
~en ~ar • sammanbrott, fysisk kollaps; misslyckande
Singular | |
---|---|
en genomklappning | obestämd form |
en genomklappnings | obestämd form genitiv |
genomklappningen | bestämd form |
genomklappningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
genomklappningar | obestämd form |
genomklappningars | obestämd form genitiv |
genomklappningarna | bestämd form |
genomklappningarnas | bestämd form genitiv |