publicerad: 2015
glinder
glinder
[glin´der]
substantiv
glindret; pl. ~, best. pl. glindren • ett metallagn
Singular | |
---|---|
ett glinder | obestämd form |
ett glinders | obestämd form genitiv |
glindret | bestämd form |
glindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
glinder | obestämd form |
glinders | obestämd form genitiv |
glindren | bestämd form |
glindrens | bestämd form genitiv |