publicerad: 2015
gradtecken
grad|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • till 1grad 2 och tecken 2
Singular | |
---|---|
ett gradtecken | obestämd form |
ett gradteckens | obestämd form genitiv |
gradtecknet | bestämd form |
gradtecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gradtecken | obestämd form |
gradteckens | obestämd form genitiv |
gradtecknen | bestämd form |
gradtecknens | bestämd form genitiv |