publicerad: 2015
graduering
gradu·er·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ graduera
Singular | |
---|---|
en graduering | obestämd form |
en graduerings | obestämd form genitiv |
gradueringen | bestämd form |
gradueringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gradueringar | obestämd form |
gradueringars | obestämd form genitiv |
gradueringarna | bestämd form |
gradueringarnas | bestämd form genitiv |