publicerad: 2015
graduering
gradu·er·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ graduera
| Singular | |
|---|---|
| en graduering | obestämd form |
| en graduerings | obestämd form genitiv |
| gradueringen | bestämd form |
| gradueringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gradueringar | obestämd form |
| gradueringars | obestämd form genitiv |
| gradueringarna | bestämd form |
| gradueringarnas | bestämd form genitiv |


