publicerad: 2015
grundkunskap
grund|kun·skap
substantiv
~en ~er • mest i pl. 2grund 2 kunskap
Singular | |
---|---|
en grundkunskap | obestämd form |
en grundkunskaps | obestämd form genitiv |
grundkunskapen | bestämd form |
grundkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundkunskaper | obestämd form |
grundkunskapers | obestämd form genitiv |
grundkunskaperna | bestämd form |
grundkunskapernas | bestämd form genitiv |