publicerad: 2015
grundsten
grund|sten
substantiv
~en ~ar • äv. bildl.; till 2grund 1
Singular | |
---|---|
en grundsten | obestämd form |
en grundstens | obestämd form genitiv |
grundstenen | bestämd form |
grundstenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundstenar | obestämd form |
grundstenars | obestämd form genitiv |
grundstenarna | bestämd form |
grundstenarnas | bestämd form genitiv |