publicerad: 2015
grymhet
grym·het
substantiv
~en ~er • särsk. till grym 1
Singular | |
---|---|
en grymhet | obestämd form |
en grymhets | obestämd form genitiv |
grymheten | bestämd form |
grymhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grymheter | obestämd form |
grymheters | obestämd form genitiv |
grymheterna | bestämd form |
grymheternas | bestämd form genitiv |