publicerad: 2015
halare
hal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. halarna • ⟨finl., vard.⟩ overall
| Singular | |
|---|---|
| en halare | obestämd form |
| en halares | obestämd form genitiv |
| halaren | bestämd form |
| halarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| halare | obestämd form |
| halares | obestämd form genitiv |
| halarna | bestämd form |
| halarnas | bestämd form genitiv |


