publicerad: 2015
halka
1halka
substantiv
~n • halt väglag
Singular | |
---|---|
en halka | obestämd form |
en halkas | obestämd form genitiv |
halkan | bestämd form |
halkans | bestämd form genitiv |
2halka
verb
~de ~t • tappa fotfästet
Finita former | |
---|---|
halkar | presens aktiv |
halkas | presens passiv |
halkade | preteritum aktiv |
halkades | preteritum passiv |
halka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att halka | infinitiv aktiv |
att halkas | infinitiv passiv |
har/hade halkat | supinum aktiv |
har/hade halkats | supinum passiv |
Presens particip | |
halkande |