publicerad: 2015
hangar
hangar
[haŋga´r]
substantiv
~en ~er • flyghall – Alla sammansättn. med hangar- hör till hangar.
| Singular | |
|---|---|
| en hangar | obestämd form |
| en hangars | obestämd form genitiv |
| hangaren | bestämd form |
| hangarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hangarer | obestämd form |
| hangarers | obestämd form genitiv |
| hangarerna | bestämd form |
| hangarernas | bestämd form genitiv |


