publicerad: 2015
hane
hane
substantiv
~n hanar 1 djur av hankön; i sammansättn. äv. i fråga om växter2 ⟨åld.⟩ tupp3 del av gevärslås – I sammansättn. han-, ngn gång hane-; nästan alla sådana sammansättn. hör till hane 1.
| Singular | |
|---|---|
| en hane | obestämd form |
| en hanes | obestämd form genitiv |
| hanen | bestämd form |
| hanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hanar | obestämd form |
| hanars | obestämd form genitiv |
| hanarna | bestämd form |
| hanarnas | bestämd form genitiv |


