publicerad: 2015
hankön
han|kön
substantiv
~et • det kön vars representanter svarar för befruktningen
| Singular | |
|---|---|
| ett hankön | obestämd form |
| ett hanköns | obestämd form genitiv |
| hankönet | bestämd form |
| hankönets | bestämd form genitiv |


