publicerad: 2015
happening
happen·ing
[häp´en‑]
substantiv
~en; pl. ~ar hellre än ~s • en teaterliknande konstform med improvisationer och ofta medverkan av publiken
Singular | |
---|---|
en happening | obestämd form |
en happenings | obestämd form genitiv |
happeningen | bestämd form |
happeningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
happeningar (happenings) | obestämd form |
happeningars (happenings) | obestämd form genitiv |
happeningarna | bestämd form |
happeningarnas | bestämd form genitiv |