publicerad: 2015
harka
1harka
substantiv
~n harkor • ⟨prov.⟩ kratta
Singular | |
---|---|
en harka | obestämd form |
en harkas | obestämd form genitiv |
harkan | bestämd form |
harkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
harkor | obestämd form |
harkors | obestämd form genitiv |
harkorna | bestämd form |
harkornas | bestämd form genitiv |
2harka
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ kratta
Finita former | |
---|---|
harkar | presens aktiv |
harkas | presens passiv |
harkade | preteritum aktiv |
harkades | preteritum passiv |
harka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att harka | infinitiv aktiv |
att harkas | infinitiv passiv |
har/hade harkat | supinum aktiv |
har/hade harkats | supinum passiv |
Presens particip | |
harkande | |
Perfekt particip | |
en harkad + substantiv | |
ett harkat + substantiv | |
den/det/de harkade + substantiv |