publicerad: 2015
harmoni
harm·oni
[‑oni´]
substantiv
~n ~er 1 musikalisk samklang2 överensstämmelse, samstämmighet, enighet; tillstånd av balans och frid
Singular | |
---|---|
en harmoni | obestämd form |
en harmonis | obestämd form genitiv |
harmonin | bestämd form |
harmonins | bestämd form genitiv |
Plural | |
harmonier | obestämd form |
harmoniers | obestämd form genitiv |
harmonierna | bestämd form |
harmoniernas | bestämd form genitiv |