publicerad: 2015
harmonik
harm·on·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • ⟨mus.⟩ harmonisk gestaltning
Singular | |
---|---|
en harmonik | obestämd form |
en harmoniks | obestämd form genitiv |
harmoniken | bestämd form |
harmonikens | bestämd form genitiv |