publicerad: 2015
hinna
1hinna
substantiv
~n hinnor • tunn beläggning
Singular | |
---|---|
en hinna | obestämd form |
en hinnas | obestämd form genitiv |
hinnan | bestämd form |
hinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hinnor | obestämd form |
hinnors | obestämd form genitiv |
hinnorna | bestämd form |
hinnornas | bestämd form genitiv |
2hinna
verb
hann, hunnit, hunnen hunnet hunna, pres. hinner • ha tid med att
Finita former | |
---|---|
hinner | presens aktiv |
hinns (hinnes) | presens passiv |
hann | preteritum aktiv |
hanns | preteritum passiv |
hinn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hinna | infinitiv aktiv |
att hinnas | infinitiv passiv |
har/hade hunnit | supinum aktiv |
har/hade hunnits | supinum passiv |
Presens particip | |
hinnande | |
Perfekt particip | |
en hunnen + substantiv | |
ett hunnet + substantiv | |
den/det/de hunna + substantiv |
hinna med
• ha tid med: hur hinner hon med allting?Infinita former att hinna med infinitiv aktiv Presens particip medhinnande Perfekt particip en medhunnen + substantiv ett medhunnet + substantiv den/det/de medhunna + substantiv