publicerad: 2015
hunsning
huns·ning
substantiv
~en ~ar hunsa
Singular | |
---|---|
en hunsning | obestämd form |
en hunsnings | obestämd form genitiv |
hunsningen | bestämd form |
hunsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hunsningar | obestämd form |
hunsningars | obestämd form genitiv |
hunsningarna | bestämd form |
hunsningarnas | bestämd form genitiv |