publicerad: 2015
huve
huve
substantiv
~t ~n • ⟨vard.⟩ huvud
Singular | |
---|---|
ett huve | obestämd form |
ett huves | obestämd form genitiv |
huvet | bestämd form |
huvets | bestämd form genitiv |
Plural | |
huven | obestämd form |
huvens | obestämd form genitiv |
huvena | bestämd form |
huvenas | bestämd form genitiv |