publicerad: 2015
härskarmakt
härsk·ar|makt
substantiv
~en ~er härskare makt 1
Singular | |
---|---|
en härskarmakt | obestämd form |
en härskarmakts | obestämd form genitiv |
härskarmakten | bestämd form |
härskarmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
härskarmakter | obestämd form |
härskarmakters | obestämd form genitiv |
härskarmakterna | bestämd form |
härskarmakternas | bestämd form genitiv |