publicerad: 2015
högländare
hög|länd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ländarna • till högland
| Singular | |
|---|---|
| en högländare | obestämd form |
| en högländares | obestämd form genitiv |
| högländaren | bestämd form |
| högländarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| högländare | obestämd form |
| högländares | obestämd form genitiv |
| högländarna | bestämd form |
| högländarnas | bestämd form genitiv |


