publicerad: 2015
högländare
hög|länd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ländarna • till högland
Singular | |
---|---|
en högländare | obestämd form |
en högländares | obestämd form genitiv |
högländaren | bestämd form |
högländarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högländare | obestämd form |
högländares | obestämd form genitiv |
högländarna | bestämd form |
högländarnas | bestämd form genitiv |