publicerad: 2015
högläsare
hög|läs·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läsarna högläsa
| Singular | |
|---|---|
| en högläsare | obestämd form |
| en högläsares | obestämd form genitiv |
| högläsaren | bestämd form |
| högläsarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| högläsare | obestämd form |
| högläsares | obestämd form genitiv |
| högläsarna | bestämd form |
| högläsarnas | bestämd form genitiv |


