publicerad: 2015
hövdingadöme
hövd·inga|döme
el. hövd·inge|döme
substantiv
~t ~n hövding -döme
Singular | |
---|---|
ett hövdingadöme (ett hövdingedöme) | obestämd form |
ett hövdingadömes (ett hövdingedömes) | obestämd form genitiv |
hövdingadömet (hövdingedömet) | bestämd form |
hövdingadömets (hövdingedömets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hövdingadömen (hövdingedömen) | obestämd form |
hövdingadömens (hövdingedömens) | obestämd form genitiv |
hövdingadömena (hövdingedömena) | bestämd form |
hövdingadömenas (hövdingedömenas) | bestämd form genitiv |