publicerad: 2015
hövitsman
hövits|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • i äldre tid: befälhavare för militär styrka
| Singular | |
|---|---|
| en hövitsman | obestämd form |
| en hövitsmans | obestämd form genitiv |
| hövitsmannen | bestämd form |
| hövitsmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hövitsmän | obestämd form |
| hövitsmäns | obestämd form genitiv |
| hövitsmännen | bestämd form |
| hövitsmännens | bestämd form genitiv |


