publicerad: 2015
ignorant
1ignor·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • okunnig person
Singular | |
---|---|
en ignorant | obestämd form |
en ignorants | obestämd form genitiv |
ignoranten | bestämd form |
ignorantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ignoranter | obestämd form |
ignoranters | obestämd form genitiv |
ignoranterna | bestämd form |
ignoranternas | bestämd form genitiv |
2ignor·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • okunnig
Positiv | |
---|---|
en ignorant + substantiv | |
ett ignorant + substantiv | |
den/det/de ignoranta + substantiv | |
den ignorante + maskulint substantiv |