publicerad: 2015
inackordering
in|ac·kord·er·ing
substantiv
~en ~ar 1 permanent kost och logi i ngns bostad2 inackorderad person
Singular | |
---|---|
en inackordering | obestämd form |
en inackorderings | obestämd form genitiv |
inackorderingen | bestämd form |
inackorderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inackorderingar | obestämd form |
inackorderingars | obestämd form genitiv |
inackorderingarna | bestämd form |
inackorderingarnas | bestämd form genitiv |