publicerad: 2015
infalla
in|falla
verb
‑föll, ‑fallit, pres. ‑faller 1 vara förlagd till, inträffa: julafton infaller el. faller in på en söndag i år2 inflika: "Det är klart", inföll hon el. föll hon in3 tränga in militärt: fienden inföll el. föll in i landets västra delar
Finita former | |
---|---|
infaller | presens aktiv |
inföll | preteritum aktiv |
infall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att infalla | infinitiv aktiv |
har/hade infallit | supinum aktiv |
Presens particip | |
infallande |