publicerad: 2015
inkalla
in|kalla
verb
~de ~t • uppmana el. beordra att inställa sig: inkalla el. kalla in vittnen; under beredskapen låg han inkallad två år
Finita former | |
---|---|
inkallar | presens aktiv |
inkallas | presens passiv |
inkallade | preteritum aktiv |
inkallades | preteritum passiv |
inkalla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inkalla | infinitiv aktiv |
att inkallas | infinitiv passiv |
har/hade inkallat | supinum aktiv |
har/hade inkallats | supinum passiv |
Presens particip | |
inkallande | |
Perfekt particip | |
en inkallad + substantiv | |
ett inkallat + substantiv | |
den/det/de inkallade + substantiv |