publicerad: 2015
integration
integr·at·ion
substantiv
~en ~er 1 sammanförande till en helhet; spec. om hjälp till nya svenskar att komma in i det svenska samhället2 till integrera 2 – Alla sammansättn. med integrations- hör till integration 1.
| Singular | |
|---|---|
| en integration | obestämd form |
| en integrations | obestämd form genitiv |
| integrationen | bestämd form |
| integrationens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| integrationer | obestämd form |
| integrationers | obestämd form genitiv |
| integrationerna | bestämd form |
| integrationernas | bestämd form genitiv |
SAOL
