publicerad: 2015
interdikt
inter·dikt
[‑dik´t]
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid: avstängning från gudstjänst och andra kyrkliga handlingar
Singular | |
---|---|
ett interdikt | obestämd form |
ett interdikts | obestämd form genitiv |
interdiktet | bestämd form |
interdiktets | bestämd form genitiv |
Plural | |
interdikt | obestämd form |
interdikts | obestämd form genitiv |
interdikten | bestämd form |
interdiktens | bestämd form genitiv |