publicerad: 2015
intrigant
1intrig·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • ränkfull
Positiv | |
---|---|
en intrigant + substantiv | |
ett intrigant + substantiv | |
den/det/de intriganta + substantiv | |
den intrigante + maskulint substantiv |
2intrig·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • ränksmidare
Singular | |
---|---|
en intrigant | obestämd form |
en intrigants | obestämd form genitiv |
intriganten | bestämd form |
intrigantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intriganter | obestämd form |
intriganters | obestämd form genitiv |
intriganterna | bestämd form |
intriganternas | bestämd form genitiv |