publicerad: 2015
iordningställa
i·ordn·ing|ställa
verb
‑ställde ‑ställt • iordningställa el. ställa i ordning ngt
Finita former | |
---|---|
iordningställer | presens aktiv |
iordningställs (iordningställes) | presens passiv |
iordningställde | preteritum aktiv |
iordningställdes | preteritum passiv |
iordningställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att iordningställa | infinitiv aktiv |
att iordningställas | infinitiv passiv |
har/hade iordningställt | supinum aktiv |
har/hade iordningställts | supinum passiv |
Presens particip | |
iordningställande | |
Perfekt particip | |
en iordningställd + substantiv | |
ett iordningställt + substantiv | |
den/det/de iordningställda + substantiv |