publicerad: 2015
jagberättare
jag|be·rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑berättarna 2jag berättare
Singular | |
---|---|
en jagberättare | obestämd form |
en jagberättares | obestämd form genitiv |
jagberättaren | bestämd form |
jagberättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jagberättare | obestämd form |
jagberättares | obestämd form genitiv |
jagberättarna | bestämd form |
jagberättarnas | bestämd form genitiv |