publicerad: 2015
jagberättare
jag|be·rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑berättarna 2jag berättare
| Singular | |
|---|---|
| en jagberättare | obestämd form |
| en jagberättares | obestämd form genitiv |
| jagberättaren | bestämd form |
| jagberättarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| jagberättare | obestämd form |
| jagberättares | obestämd form genitiv |
| jagberättarna | bestämd form |
| jagberättarnas | bestämd form genitiv |


