jagajaga
verb
~de ~t • förfölja för att fånga el. döda; röra sig snabbt; jfr jakt 1, jägare 1| Finita former |
|---|
| jagar | presens aktiv |
| jagas | presens passiv |
| jagade | preteritum aktiv |
| jagades | preteritum passiv |
| jaga | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att jaga | infinitiv aktiv |
| att jagas | infinitiv passiv |
| har/hade jagat | supinum aktiv |
| har/hade jagats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| jagande |
| Perfekt particip |
|---|
| en jagad + substantiv |
| ett jagat + substantiv |
| den/det/de jagade + substantiv |
jaga in
• med hot framkalla: jaga in el. injaga skräck i ngn| Infinita former |
|---|
| att jaga in | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| injagande |
| Perfekt particip |
|---|
| en injagad + substantiv |
| ett injagat + substantiv |
| den/det/de injagade + substantiv |
jaga upp sig
• bli orolig| Infinita former |
|---|
| att jaga upp sig | infinitiv aktiv |
