publicerad: 2015
kanonvärn
kan·on|värn
substantiv
~et; pl. ~ 2kanon 1 värn
Singular | |
---|---|
ett kanonvärn | obestämd form |
ett kanonvärns | obestämd form genitiv |
kanonvärnet | bestämd form |
kanonvärnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanonvärn | obestämd form |
kanonvärns | obestämd form genitiv |
kanonvärnen | bestämd form |
kanonvärnens | bestämd form genitiv |