publicerad: 2015
kanonvärn
kan·on|värn
substantiv
~et; pl. ~ 2kanon 1 värn
| Singular | |
|---|---|
| ett kanonvärn | obestämd form |
| ett kanonvärns | obestämd form genitiv |
| kanonvärnet | bestämd form |
| kanonvärnets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kanonvärn | obestämd form |
| kanonvärns | obestämd form genitiv |
| kanonvärnen | bestämd form |
| kanonvärnens | bestämd form genitiv |


