publicerad: 2015
kanontorn
kan·on|torn
substantiv
~et; pl. ~ 2kanon 1 1torn
Singular | |
---|---|
ett kanontorn | obestämd form |
ett kanontorns | obestämd form genitiv |
kanontornet | bestämd form |
kanontornets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanontorn | obestämd form |
kanontorns | obestämd form genitiv |
kanontornen | bestämd form |
kanontornens | bestämd form genitiv |