publicerad: 2015
kanonsuccé
kan·on|succé
substantiv
~n ~er • ⟨vard.⟩ till 3kanon succé
| Singular | |
|---|---|
| en kanonsuccé | obestämd form |
| en kanonsuccés | obestämd form genitiv |
| kanonsuccén | bestämd form |
| kanonsuccéns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kanonsuccéer | obestämd form |
| kanonsuccéers | obestämd form genitiv |
| kanonsuccéerna | bestämd form |
| kanonsuccéernas | bestämd form genitiv |


