publicerad: 2015
kappkrage
kapp|krage
substantiv
~n ‑kragar • till kappa 1 krage 1
| Singular | |
|---|---|
| en kappkrage | obestämd form |
| en kappkrages | obestämd form genitiv |
| kappkragen | bestämd form |
| kappkragens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kappkragar | obestämd form |
| kappkragars | obestämd form genitiv |
| kappkragarna | bestämd form |
| kappkragarnas | bestämd form genitiv |


