publicerad: 2015
kara
1kara
substantiv
~n karor • ugnsraka
Singular | |
---|---|
en kara | obestämd form |
en karas | obestämd form genitiv |
karan | bestämd form |
karans | bestämd form genitiv |
Plural | |
karor | obestämd form |
karors | obestämd form genitiv |
karorna | bestämd form |
karornas | bestämd form genitiv |
2kara
verb
~de ~t • raka, skrapa
Finita former | |
---|---|
karar | presens aktiv |
karas | presens passiv |
karade | preteritum aktiv |
karades | preteritum passiv |
kara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kara | infinitiv aktiv |
att karas | infinitiv passiv |
har/hade karat | supinum aktiv |
har/hade karats | supinum passiv |
Presens particip | |
karande | |
Perfekt particip | |
en karad + substantiv | |
ett karat + substantiv | |
den/det/de karade + substantiv |