publicerad: 2015
kausativ
1kaus·at·iv
[kau´s‑]
adjektiv
~t ~a • ⟨språkv.⟩ kausativa verb t.ex. fälla el. sätta i förhållande till falla resp. sitta
Positiv | |
---|---|
en kausativ + substantiv | |
ett kausativt + substantiv | |
den/det/de kausativa + substantiv |
2kaus·at·iv
[kau´s‑]
substantiv
~et; pl. ~er el. ~ • kausativt verb
Singular | |
---|---|
ett kausativ | obestämd form |
ett kausativs | obestämd form genitiv |
kausativet | bestämd form |
kausativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kausativer (kausativ) | obestämd form |
kausativers (kausativs) | obestämd form genitiv |
kausativerna (kausativen) | bestämd form |
kausativernas (kausativens) | bestämd form genitiv |