publicerad: 2015
klammeri
klamm·eri
[‑eri´]
substantiv
~et ~er • tvist; trångmål: komma i klammeri med rättvisan
Singular | |
---|---|
ett klammeri | obestämd form |
ett klammeris | obestämd form genitiv |
klammeriet | bestämd form |
klammeriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
klammerier | obestämd form |
klammeriers | obestämd form genitiv |
klammerierna | bestämd form |
klammeriernas | bestämd form genitiv |