publicerad: 2015
klampning
klamp·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till klampa 2
| Singular | |
|---|---|
| en klampning | obestämd form |
| en klampnings | obestämd form genitiv |
| klampningen | bestämd form |
| klampningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klampningar | obestämd form |
| klampningars | obestämd form genitiv |
| klampningarna | bestämd form |
| klampningarnas | bestämd form genitiv |


