publicerad: 2015
klankare
klank·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klankarna klanka
Singular | |
---|---|
en klankare | obestämd form |
en klankares | obestämd form genitiv |
klankaren | bestämd form |
klankarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klankare | obestämd form |
klankares | obestämd form genitiv |
klankarna | bestämd form |
klankarnas | bestämd form genitiv |