publicerad: 2015
klankare
klank·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klankarna klanka
| Singular | |
|---|---|
| en klankare | obestämd form |
| en klankares | obestämd form genitiv |
| klankaren | bestämd form |
| klankarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klankare | obestämd form |
| klankares | obestämd form genitiv |
| klankarna | bestämd form |
| klankarnas | bestämd form genitiv |


