publicerad: 2015
klant
klant
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ person som ofta bär sig dumt åt
| Singular | |
|---|---|
| en klant | obestämd form |
| en klants | obestämd form genitiv |
| klanten | bestämd form |
| klantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klantar | obestämd form |
| klantars | obestämd form genitiv |
| klantarna | bestämd form |
| klantarnas | bestämd form genitiv |


