publicerad: 2015
klunga
1klunga
substantiv
~n klungor • hopgyttrad samling
Singular | |
---|---|
en klunga | obestämd form |
en klungas | obestämd form genitiv |
klungan | bestämd form |
klungans | bestämd form genitiv |
Plural | |
klungor | obestämd form |
klungors | obestämd form genitiv |
klungorna | bestämd form |
klungornas | bestämd form genitiv |
2klunga
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
klungar | presens aktiv |
klungade | preteritum aktiv |
klunga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klunga | infinitiv aktiv |
har/hade klungat | supinum aktiv |
Presens particip | |
klungande |
klunga sig
• bilda klungorOrdform(er) klunga sig