publicerad: 2015
knuttimring
knut|timr·ing
substantiv
~en ~ar knuttimra
Singular | |
---|---|
en knuttimring | obestämd form |
en knuttimrings | obestämd form genitiv |
knuttimringen | bestämd form |
knuttimringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knuttimringar | obestämd form |
knuttimringars | obestämd form genitiv |
knuttimringarna | bestämd form |
knuttimringarnas | bestämd form genitiv |